Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Don Ferrante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DON FERRANTE
81
sitter här bredvid domen. Låt mig nu föra er till
henne!»
Och utan vidare hade don Ferrante lagt hennes
arm i sin och fört henne bort till donna Elisa.
Och hon hade inte gjort motstånd. Donna Elisa
skulle ha velat se den, som i dag hade kunnat
motstå don Ferrante.
Men då hade donna Elisa rest sig och gått
emot den svarta damen och kastat tillbaka hennes
slöja. Och hon hade kysst henne på båda kinderna.
Men vilket ansikte, vilket ansikte! Det var
kanske alls inte vackert, men det hade ögon, som
talade alldeles för sig själva, och som klagade och
jämrade sig, även då hela ansiktet smålog. Ja,
Gaetano skulle kanske inte vilja snida eller måla
en madonna efter det ansiktet, ty det var för magert
och för blekt, men man måste väl tro, att vår
Herre visste vad han gjorde, då han inte satte
de ögonen i ett ansikte, som var rosigt och runt.
Då donna Elisa hade kysst henne, hade hon
lagt ned huvudet på hennes axel, och ett par korta
snyftningar hade skakat henne. Så hade hon sett
upp med ett leende. Det var, som hade leendet
sagt: »Ah, ser världen så ut? Är den så vacker?
Låt mig se den och småle mot den! Kan
verkligen en stackars olycklig våga att se på den? Och
att bli sedd? Kan jag tåla att bli sedd?»
Allt detta hade hon sagt utan ord, blott med
ett leende. Vilket ansikte,, vilket ansikte!
Men här avbröt Gaetano donna Elisa. »Var
är hon nu?» sade han. »Jag också måste se henne.»
6. — Antikrists mirakler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
