Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ANTIKRISTS iMIRAKLER
SJUNDE KAPITLET.
San Pasquales klockor.
MAN MÄRKTE SNART i Diamante, att don
Ferrantes hustru, donna Micaela, inte var stort
annat än ett barn. Hon måtte aldrig så myck|et
se ut som en fin världsdam, så var hon likväl inte
annat än ett barn. Och mer var inte heller att
vänta efter det liv hon hade fört.
Av världen hade hon inte sett annat än dess
teatrar, muséer, balsalar, promenader och
kapplöpningsfält, och allt sådant är ju endast lekplatser.
Hon hade aldrig fått gå ensam på gatan. Hon
hade aldrig arbetat. Man hade aldrig talat ett ord
allvar med henne. Hon hade inte en gång varit
förälskad i någon.
Då hon hade flyttat in i sommarpalatset,
glömde hon sina sorger lik|a lustigt och lätt, som
ett barn skulle ha gjort. Och det visade sig,
att hon hade ett barns lekande håg, och att hon
kunde förvandla och omskapa allt, som omgav
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
