Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 ANTIKRISTS iMIRAKLER
Då donna Micaela hade varit gift ett par
månader, kom hennes far ut ur fängelset och bosatte
sig i sommarpalatset hos sin dotter. Han trivdes
väl i Diamante och blev vän med alla. Han
samtalade gärna med biodlare och vingårdsarbetare,
som han träffade på Café Europa, och han roade
sig varje dag med att rida omkring på
Etna-sluttningen för att söka fornlämningar.
Men han hade alls inte förlåtit sin dotter.
Han bodde visserligen under hennes tak, men han
behandlade henne som en främmande dam och
visade sig aldrig kärleksfull mot henne. Donna
Micaela lät honom hållas och låtsades om intet.
Hon kunde inte mer taga hans vrede så allvarligt.
Denne gamle man, som hon älskade, trodde, att
han skulle kunna fortfara att hata henne år efter
år! Han skulle leva i hennes närhet, höra henne
tala, se hennes ögon och vara omgiven av hennes
kärlek, och han skulle kunna fortfara att hata henne!
Ah, han kände varken henne eller sig själv! Hon
brukade sitta och fantisera över hur det skulle
gå till, då han måste erkänna, att han var
besegrad, då han måste komma och visa henne, att
han älskade henne.
En dag stod donna Micaela på sin balkong
och vinkade åt sin far, som red bort på en liten
mörkbrun pony, då don Ferrante kom upp ur
boden för att tala med henne. Och vad don
Ferrante ville säga, var detta, att det hade lyckats
honom att lösa in hennes far på »Det heliga
hjärtats brödraskap» i Catania.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
