Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
ANTIKRISTS iMIRAKLER
Att ha blivit narrad av alla de tusen
votiv-saker, som hängde i kapellet, att ha blivit narrad
av alla de sägner, som gingo om henne! Att ha
förspillt tre veckor på att bedja till henne! Se nu
varför hon inte hade blivit hulpen! Det var ingen
madonna, det var ingen madonna!
De gingo på den väg, som löper runt om
Monte Chiaro nedanför stadsmuren. Hela världen
var vit omkring dem. Vit dimma omkransade
bergets fot, och mandelträden borta på Etna stodo
alldeles vita. Stundom kommo de själva in under
ett mandelträd, som välvde över dem sina
glittrande grenar, så blomklädda, som om de hade varit
doppade i ett bad av silver. Månskenet låg så
starkt över jorden, att allting berövades sin färg
och blev vitt. Man kunde nästan undra på att
det inte kändes, att det inte värmde, att det inte
bländade ögonen.
Donna Micaela undrade om det var månskenet,
som betvang Gaetano, så att han inte grep henne
och kastade henne ned i Simeto, då hon hädade
den svarta madonnan.
Han gick tyst och lugn vid hennes sida, men
hon var rädd för vad han skulle komma att göra.
Dock, hur rädd hon var, kunde hon inte förmå sig
att tiga.
Det hon ännu hade att säga var det
förfärligaste. Hon sade, att hon hela dagen hade
försökt tänka på den verkliga madonnan, och att hon
hade uppkallat för sig alla bilder av henne, som
hon kände, Men det hade allt varit förgäves, där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
