Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ANTIKRISTS iMIRAKLER
hade kysst henne, som man kysser ett barn. Hon
gick blott hastigt vidare, och så började hon gråta.
Just denna kyss hade kommit henne att känna hur
maktlös och övergiven hon var, och hur hon
längtade efter någon, som vore stark och god och
toge vård om henne.
Det var en förfäran, att fastän hon hade både
far och man, skulle hon vara så övergiven, att
denne främling skulle behöva känna medlidande
med henne.
Då Gaetano såg hennes gestalt darra under
tysta snyftningar, kände han hur också han började
skälva. En stark och våldsam rörelse bemäktigade
sig honom.
Han kom åter tätt intill henne och lade sin
hand på hennes arm. Och hans röst, då han
talade, var inte klar och hög, utan tjock och kvävd
av rörelse.
»Vill ni fly med mig till Argentina, om inte
madonnan hjälper er?»
Nu skakade donna Micaela undan honom.
Han kände med ens, att han inte mer talade till
henne som till ett barn. Hon vände och gick
tillbaka in i staden. Gaetano följde henne inte, utan
blev kvarstående på vägen, där han hade kysst
henne, och det var, som skulle han aldrig mer i
sitt liv kunna lämna denna plats.
I två dagar gick Gaetano och drömde om
donna Micaela, men på den tredje kom han över
till sommarpalatset för att tala med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
