Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
ANTIKRISTS iMIRAKLER
mande ögon. Han bad henne inte, han befallde
henne att resa med honom, därför att hon var hans.
Det var ingen synd att föra bort henne, utan
det var snarare hans plikt att göra det. Hur skulle
det gå henne, om han övergåve henne?
Donna Micaela hörde på honom utan att göra
en rörelse. Hon satt tyst en god stund, även
sedan han hade upphört att tala.
»När skall ni resa?» frågade hon äntligen.
»Jag reser från Diamante på lördag.»
»Och när går ångbåten?»
»Den går på söndags kväll från Messina.»
Donna Micaela reste sig upp och gick mot
terrasstrappan.
»Min far skall resa till Catania på lördag,»
sade hon. »Jag skall bedja don Ferrante, att jag
får följa honom dit.» Hon gick utför ett par
trappsteg, som om hon inte ämnade säga något mer.
Så stannade hon. »Om ni då möter mig i
Catania, skall jag följa er, vart ni vill.»
Hon skyndade utför trappan. Gaetano
försökte inte hålla henne kvar. Det skulle nog kommo
en tid, då hon inte flydde honom. Han visste, att
hon inte kunde undgå att älska honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
