Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ANTIKRISTS iMIRAKLER
gjorde det. Vem annan än San Pasquale är det,
som tänker på sådant?
Det är ännu en sak att säga om San Pasquale.
Det var den långe Kristoforo från Tre Castagni.
Han är inte någon dålig man, men han hade fått
en ovana. Han kunde inte öppna sin mun utan
att svära. Han kunde icke säga två ord, utan att
det ena var en svordom. Och tror ni, att det
hjälpte, hur än hustrun och grannarna förmanade
honom? Men över sin säng hade han en liten
tavla, som föreställde San Pasquale, och den lilla
bilden lyckades hjälpa honom. Varje natt svingade
den fram och tillbaka i sin ram, svingade hårt eller
sakta, allteftersom han hade svurit på dagen.
Och han märkte, att han inte skulle få sova en
enda natt, förrän han lade bort att svära.
I Diamante har San Pasquale en kyrka, som
ligger utanför Porta Etnea, ett litet stycke nedåt
berget. Den är helt liten och fattig, men de vita
väggarna och den röda kupolen ligga skönt
inbäddade i en dunge av mandelträd.
Därför, så snart som mandelträden stå i blom
på våren, blir San Pasquales kyrka den skönaste i
Diamante. De blommande grenarna välva sig
över den, tätt besatta med vita, glittrande
blommor såsom en den praktfullaste klädnad.
San Pasquales kyrka är mycket olycklig och
övergiven, därför att där aldrig mer kan firas
gudstjänst. Ty då garibaldisterna, som befriade
Sicilien, kommo till Diamante, slogo de läger i San
Pasquale och i franciskanerklostret, som ligger in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
