Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
ANTIKRISTS iMIRAKLER
dem, och att alla, som gingo förbi ute i regnvädret,
försökte att göra likaledes.
Och detta var, då klockorna endast hade ringt
ett par timmar, och då människorna ännu skrattade
åt dem.
Men på tredje timmen tycktes klockklangen
tilltaga än mer, och då stoppade somliga bomull
i öronen, medan andra bäddade ned sig under
kuddar. Men man kände lika fullt huru luften
dallrade för klockslagen, och man tyckte sig
förnimma hur allt rörde sig i takt. Och de, som
flydde upp på den mörka vinden, funno
klockljuden där klara och klingande, som om de komme
från himmelen, och de, som flydde ned i källaren,
hörde dem där så starka och dånande, som stode
San Pasquales kyrka i underjorden.
Och alla människor i Diamante började
förfäras utom donna Micaela, som av kärleken
skyddades från all rädsla.
Nu började man tänka på att det måste
betyda något, att det var San Pasquales klockor, som
ringde. Och var och en började fråga sig vad
helgonet förespådde. Var och en hade sin egen
fruktan och trodde, att San Pasquale just bådade
honom vad han minst av allt önskade. Och var
och en hade en samvetsbetungande gärning att
minnas och trodde nu, att San Pasquale ringde
ned straff just över honom.
Men mot middagstiden, då klockorna alltjämt
fortsatte att ringa, visste man klart, att San
Pasquale ringde ned sådan olycka pver Diamante,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
