Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN PASQUALES KLOCKOR 127
söka binda fast klockorna, var det ingen, som
vågade föreslå det. Ty man vågade inte tysta ned
Guds röst.
Inte heller tordes någon säga, att det kunde
vara ett påfund av gamle Fra Felice för att samla
in pengar. Fra Felice var älskad. Den skulle ha
råkat illa ut, som hade sagt sådant.
Också donna Micaela kom ut till San
Pas-quale och hade sin far med sig. Hon gick där
med högburet huvud och alldeles utan fruktan.
Hon kom dit för att tacka honom, som ringde in
den stora lidelsen i hennes själ. »Mitt liv börjar
denna dag,» sade hon till sig själv.
Det såg inte heller ut, som om don Ferrante
vore rädd, men bister och ond var han. Ty det
var så, att alla måste gå in till honom i hans bod
och säga honom vad de tänkte och höra hans
mening, därför att han var en av dessa Alagona
som i så många år hade styrt staden.
Hela dagen kommo skräckslagna, skälvande
människor in i hans bod. Och de kommo alla
fram till honom och sade: »Det är en förskräcklig
klockringning, don Ferrante. Vad skall det bli
av oss, don Ferrante?»
Det var knappast någon av stadens invånare,
som inte kom in i don Ferrantes bod för att
rådfråga honom. Så länge som ringningen varade,
stodo de och hängde över disken utan att köpa
för så mycket som en soldo.
Även Ugo Favara, den mjältsjuke advokaten,
kom in i boden och tog en stol och satte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
