Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. San Pasquales klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ANTIKRISTS iMIRAKLER
bakom disken. Och hela dagen hade don Ferrante
honom sittande där, alldeles dödsblek, alldeles
orörlig, lidande de oerhördaste kval utan att yttra
ett ord.
Men var femte minut kom Torino-il-Martello
in och slog i disken och sade, att nu var den
stund kommen, då don Ferrante skulle få sitt straff.
Don Ferrante var en hård man, men han
kunde inte undgå klockorna mer än någon annan.
Och ju längre han hörde dem, ju mer började
han undra varför alla människor strömmade in
just i hans bod. Det var, som om de menade
något särskilt. Det var, som om de ville göra
honom ansvarig för ringningen och för det onda,
som den bebådade.
Han hade inte sagt det till någon, men hans
hustru hade väl spritt ut det. Han började tro,
att alla tänkte på detsamma, fast de inte vågade
säga det. Han tänkte, att advokaten satt och
väntade på att han skulle ge med sig. Han trodde,
att hela staden kom in för att se efter om han
verkligen skulle våga att sända bort sin svärfar.
Donna Elisa, som hade så mycket att göra i
sin egen bod, att hon inte själv kunde komma,
skickade oupphörligen den gamla Pacifica in till
honom och frågade vad han tänkte om
klockringningen. Och kyrkoherden kom också in i boden
ett ögonblick och sade som alla andra: »Har ni
någonsin hört en sådan förfärlig klockringning,
don Ferrante?»
Och tfon Ferrante skulle ha velat veta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
