Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Två canzoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ CANZONER
133
liresedlar och dessa stora bronsslantar nu, då hon
hade förlorat Gaetano?
Ack, hon tänkte på att om han hade stannat
hemma endast en dag till, så hade han inte behövt
resa, för nu hade hon fullt upp med pengar.
Medan hon satt så, hörde hon postvagnen
stanna utanför sin port. Men hon såg inte ens
upp, hon brydde sig inte om vad som hände,
sedan Gaetano var borta. Då öppnades dörren,
och klockan ringde förfärligt. Hon bara grät
och räknade. Då sade någon: »Donna Elisa,
donna Elisa!» Och det var Gaetano.
»Men Gud, hur kan du vara hemma?» ropade
hon. — »Du har ju sålt bort alla dina bilder.
Jag måste hem för att skära nya åt dig.» — »Men
hur har du fått veta det?» — »Jag var nere vid
postvagnen klockan två i natt. Rosa Alfari var
med, och hon berättade mig alltsammans.» — »Så
väl, att du gick ner till postvagnen! Så väl, att
du fick den tanken att gå ner till postvagnen!»
— »Ja, var det inte väl?» sade Gaetano.
Och om en knapp timme stod Gaetano åter
inne på sin verkstad, och donna Elisa, som alls
inte hade något att göra i sin tomma bod, kom
oupphörligen i dörren till verkstaden och såg på
honom. Nej, att han verkligen stod därinne och
snidade! Hon kunde inte låta fem minuter gå
utan att komma och titta på honom.
Men då donna Micaela hörde, att han var
kommen tillbaka, kände hon ingen glädje, utan snarast
vrede och förtvivlan. Ty hon var rädd, att Gae-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
