Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Sirocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
ANTIKRISTS iMIRAKLER
hädanefter skulle få sitt dagliga bröd utan att
behöva bedja någon människa om en allmosa. Och
då hon sade, att hon inte förstod hur detta skulle
kunna ske, frågade han henne nästan med vrede
om hon inte visste, att tiden nu var kommen, då
ingen ålderstigen och inget barn skulle vara utan
huld och skydd.
Han pekade på den gamla stolmakaren, som
var lika fattig som Assunta och därtill mycket sjuk,
och han frågade om hon trodde, att man längre
kunde uthärda, att det inte fanns fattigförsörjning
och sjukhus. Kunde hon inte förstå, att detta
omöjligt kunde fortfara? Kunde de inte alla förstå,
att hädanefter skulle det bli sörjt för de gamla
och sjuka?
Han såg också några barn, om vilka han
visste, att de mest levde av krasse och syra, som
de insamlade vid flodbrädden och vägkanten, och
han lovade, att hädanefter skulle ingen behöva
svälta. Han lade handen på barnens huvud och
bedyrade så stolt, som hade han varit furste av
Diamante, att de inte mer skulle sakna bröd.
De visste ingenting i Diamante, sade han, de
voro okunniga, de förstodo inte, att en ny, välsignad
tid var kommen, de trodde, att detta gamla elände
alltjämt skulle fortfara.
Under det att han sålunda tröstade de fattiga,
hade allt fler och fler samlats omkring honom,
och han sprang helt hastigt upp, ställde sig på
brunnskaret och började tala.
Hur kunde de, sade han, vara så enfaldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
