Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Sirocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
ANTIKRISTS iMIRAKLER
små och slingrande från terrass till terrass. Där
funnos också en mängd bersåer och grottor och
viloplatser. Och där var så tätt av stela agaver och
täta dvärgpalmer och styvbladiga ficusar och
rodo-dendron, att man inte kunde se två steg framför
sig. Donna Micaela gick länge på dessa otaliga
gångar, innan hon kunde finna Gaetano. Och ju
längre hon gick, desto otåligare blev hon.
Äntligen fann hon honom längst nere i
trädgården. Hon fick se honom på den nedersta
terrassen, som var utbyggd på en av stadsmurens
bastioner. Där satt Gaetano i god ro och arbetade
med mejsel och hammare på en statyett. Då han
fick se donna Micaela, kom han emot henne med
framsträckta händer.
Hon gav sig knappast tid att hälsa på honom.
»Är det sanning,» sade hon, »att ni är kommen
hem för att fördärva oss?» — Han började skratta.
»Sindacon har varit här,» sade han.
»Kyrkoherden har varit här. Kommer nu också ni?»
Det sårade henne, att han skrattade, och att
han talade om kyrkoherden och sindacon. Det
var väl dock annat och mera, att hon kom.
»Vill ni säga mig,» frågade hon stelt, »om
det är sant, att vi skola få uppror i kväll?» —
»Ånej,» svarade han, »vi skola inget uppror få.»
Och han sade detta i en sådan ton, att det nästan
gjorde henne ont om honom.
»Ni gör donna Elisa bra mycken sorg,» bröt
hon ut. — »Och även er, inte sant?» sade han
med lätt hån. »Jag gör er alla mycken sorg. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
