Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Sirocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIROCCO
140
hade kommit en vecka för sent! Är det inte likt
oss sicilianare att låta regeringen förekomma oss?
Då jag kom, voro redan cheferna arresterade, ön
besatt av fyrtiotusen man. Allt förbi!»
Det ljöd besynnerligt tomt inom honom, då
han sade »allt förbi». Och för detta, som
ingenting hade kunnat bli, hade han förspillt lyckan!
Hans åsikter och principer tycktes honom nu vara
torra spindelvävar, som hade fångat honom. Han
ville riva sig lös för att nå henne. Hon var
det enda verkliga, det enda, som var hans. Så
hade han känt det förr. Det kom tillbaka nu.
Hon var det enda i världen.
»De strida ändå i Paternö i dag.»
»Det har varit en tvist vid stadsporten,» sade
han. »Det är ingenting. Om jag hade kunnat
tända hela Etna, hela stadskransen runt om Etna!
Då hade man ändå förstått oss. Man skulle ha
lyssnat till oss. Nu skjuter man endast ner några
bondhopar för att få några hungriga munnar
mindre. Man ger oss inte en enda eftergift.»
Han slet i sin spindelväv. Kunde han våga
att gå fram till henne, säga henne, att allt det där
var likgiltigt? Han behövde ju inte tänka på politik.
Han var konstnär, han var fri. Och han ville äga
henne.
I denna stund var det, som om luften hade
bävat. Ett skott rullade fram genom natten, så ett
till, ett till.
Hon kom fram till honom och grep honom
om handleden. »Är detta upproret?» frågade hon.
12. — Antikrists mirakler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
