Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. San Sebastiani fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
ANTIKRISTS iMIRAKLER
händerna över bröstet och slöt till ögonen. Hon
fick därvid blod på sina händer, ocn då hon kände
detta ljumma, klibbiga blod, började hon gråta.
»Ack, min goda, älskade syster,» sade hon alldeles
högt, »det är ditt unga liv, som har flutit bort med
detta blod. Genom hela din levnad har du älskat
mig, och nu har du gjutit ditt blod, under det att
du har försvarat mitt hus. Är det för att straffa min
hårdhet, som Gud har tagit dig bort ifrån mig?
Är det därför, att jag inte unnade dig att älska
den jag älskade, som du har gått bort från mig?
Ack, syster, syster, kunde du inte straffa mig
mindre hårt?»
Hon böjde sig fram och kysste den dödas
panna. »Du tror det inte,» sade hon. »Du vet,
att jag alltid har varit dig trogen. Du vet, att jag
har älskat dig.»
Hon påminde sig, att den döda nu var skild
från detta jordiska, och att det inte var ånger och
vänskapsförsäkringar hon behövde. Och hon läste
ett par böner över liket, eftersom det enda hon
kunde göra för sin syster var att med fromma
tankar stöda den flyktande andens färd upp till
Gud.
Därpå gick hon vidare, inte mer rädd för
något, som kunde hända henne själv, men i
obeskrivlig ångest för det, som kunde ha vederfarits
hennes far.
Då hon äntligen hade kommit igenom de långa
salarna i praktvåningen och stod vid dörren till
sjukrummet, famlade hennes händer länge efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
