Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. San Sebastiani fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN SEBASTIANI FEST
183
låset, och då hon hade funnit det, hade hon inte
krafter att vrida om nyckeln.
Då ropade hennes far inifrån sitt rum och
frågade vem som kom. När hon hörde hans
röst och förstod, att han levde, kände hon det,
som om allt i hennes inre darrade och brast och
förlorade förmågan att tjäna henne. På en gång
sveko henne både hjärna och hjärta, och musklerna
kunde inte mer hålla henne upprätt. Hon hann
ännu tänka på att detta kom sig därav, att hon hade
levat i sådan förfärlig spänning. Och med en
egendomlig känsla av befrielse sjönk hon ned i en
lång svimning.
Donna Micaela vaknade ur sin vanmakt
inemot morgonen. Då hade mycket hänt. Tjänarna
hade kommit fram från sina gömställen, och de
hade gått efter donna Elisa. Hon hade tagit vård
om det övergivna palatset, hade skickat efter polis
och sänt bud till de vites brödraskap. Och dessa
hade burit Giannitas lik till hennes mors hus.
Då donna Micaela vaknade, fann hon sig ligga
på soffan i ett rum utanför hennes fars. Ingen
var hos henne, men därinne hos sin far hörde hon
donna Elisa tala.
»Min son och min dotter!» sade donna Elisa
snyftande. »Jag har förlorat både min son och min
dotter!»
Donna Micaela försökte att resa sig, men hon
kunde inte. Hennes kropp låg ännu kvar i dvala,
fastän själen hade vaknat.
»Cavaliere, cavaliere,» sade donna Elisa, »kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
