Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. San Sebastiani fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186
ANTIKRISTS iMIRAKLER
undkomma. Detta var värre, tyckte hon, än om
hon hade blivit fastbunden vid en skampåle och
piskad.
»Det är mina gamla dagars hela glädje, som
är tagen ifrån mig,» sade donna Elisa. »Både
Giannita och Gaetano! Jag har alltid väntat, att
de skulle komma att gifta sig. Det skulle ha
passat så väl, därför att de båda voro mina barn
och älskade mig. För vad skall jag nu leva, då
jag inte har någon ungdom omkring mig? Det var
ofta mycket fattigt för mig på den tiden, då Gaetano
kom till mig, och man sade mig, att jag skulle ha
det bättre, om jag vore ensam. Men jag svarade:
’Det gör mig intet, intet, om jag bara får ha
ungdom omkring mig.’ Och jag tänkte på att då
han bleve vuxen, skulle han skaffa sig en ung
hustru, och så skulle de få små barn, och jag skulle
aldrig behöva sitta som en ensam och onyttig
gammal människa.»
Donna Micaela låg och tänkte på att hon
hade kunnat rädda Gaetano, men inte velat göra
det. Men varför hade hon inte velat? Det syntes
henne nu alldeles ofattbart. Hon började räkna
upp för sig alla de skäl, som hon hade haft för
att låta honom störta sig i fördärvet. Han var en
gudsförnekare och socialist, och han ville ställa
till uppror. Och detta hade vägt upp allt annat,
då hon hade öppnat trädgårdsporten för honom.
Det hade också vägt upp hennes kärlek. Nu
förstod hon det inte. Det var, som om en vågskål full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
