Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. San Sebastiani fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN SEBASTIANI FEST
187
av fjäder hade kunnat väga upp en vågskål full
av guld.
»Min vackre gosse,» sade donna Elisa, »min
vackre gosse! Han var redan en stor man
därborta i England, och han kom hem för att hjälpa
oss fattiga sicilianare. Och nu ha de dömt
honom som en bandit! Man säger, att de voro
nära att skjuta honom, såsom de sköto de övriga.
Kanske hade det varit bättre, om de hade gjort det,
cavaliere. Det hade varit bättre att få bädda ner
honom på kyrkogården än att veta honom i fängelse.
Hur skall han kunna gå igenom allt sitt lidande?
Han skall inte kunna uthärda, han skall bli sjuk,
han skall snart vara död.»
Då hon sade detta, slet sig donna Micaela lös
ur sin bedövning och reste sig upp från soffan.
Hon stapplade genom rummet och kom in till sin
far och donna Elisa, dödsblek som den stackars
mördade Giannita. Hon var så svag, att hon inte
vågade gå fram på golvet, utan hon stod kvar
vid dörren och stödde sig mot dörrposten.
»Det är jag,» sade hon, »donna Elisa, det är
jag...»
Orden ville inte komma fram över hennes
läppar. Hon knöt händerna i förtvivlan över att
hon inte kunde tala.
Donna Elisa var ögonblickligen framme hos
henne. Hon Jade armen om henne för att stöda
henne utan att bry sig om, att donna Micaela
sökte skjuta henne ifrån sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
