Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. San Sebastiani fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
ANTIKRISTS iMIRAKLER
Hon skrev också om hur hon avskydde hans
läror. Hon hycklade alls inte för honom. Hon
sade, att även om han vore fri, så kunde hon
inte bli hans.
Hon fruktade honom. Han hade en sådan
makt över henne, att om de bleve förenade, skulle
han göra henne till socialist och gudsförnekare.
Därför måste hon alltid leva skild från honom för
att kunna rädda sin själ.
Men hon bad och bönföll, att han trots allt
detta inte skulle upphöra att älska henne. Han
fick inte, han fick inte! Han kunde få straffa
henne på vad sätt som helst, blott han inte
upphörde att älska henne.
Han fick inte göra som hennes far. Det var
kanske rimligt, att också han nu stängde sitt hjärta
för henne, men han skulle inte. Han måste vara
barmhärtig.
Om han visste hur hon älskade honom, om
han visste hur hon drömde om honom!
Och hon berättade för honom, att han var
ingenting mindre än själva livet för henne.
»Måste jag dö, Gaetano?» frågade hon.
»Det är då inte nog, att dessa åsikter och
läror skilja oss. Det är inte nog, att de ha fört
dig i fängelse. Skall du också upphöra att älska
mig, därför att vi inte tänka lika?
»Ack, Gaetano, älska mig! Det leder till
ingenting, det är intet hopp i din kärlek, men älska
mig- JaS dör, om du inte älskar mig.»
Donna Micaela hade inte förr avsänt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
