Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. San Sebastiani fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN SEBASTIANI FEST
191
brev, än hon började vänta på svaret. Hon trodde,
att hon skulle få ett stormigt och vredgat brev, men
hon hoppades, att där skulle finnas ett enda ord,
som visade henne, att han ännu älskade henne.
Men hon väntade i flera veckor utan att
erhålla något brev från Gaetano.
Det hjälpte henne inte, att hon var morgon
stod och väntade postbäraren ute på galleriet och
nästan gjorde honom bedrövad över att alltid
nödgas säga, att han inte hade något för henne.
En dag gick hon själv till posten och bad
med de mest bedjande ögon, att man skulle ge
henne detta brev, som hon väntade. Det måste
ju vara där, sade hon. Men kanske de inte hade
kunnat läsa adressen, kanske det hade kommit i
orätt fack? Och hennes mjuka, tiggande ögon
bevekte postmästaren, så att hon fick söka
igenom högar av gamla oavhämtade brev och vända
upp och ned på alla postkontorets lådor. Men det
tjänade alltsammans till intet.
Hon skrev också nya brev till Gaetano, men
intet svar kom.
Då började hon försöka tro vad som syntes
henne omöjligt. Hon sökte införa i sin själ
medvetandet, att Gaetano hade upphört att älska henne.
Alltsom denna visshet blev större, började hon
hålla sig instängd på sitt rum. Hon blev rädd
för människor och satt helst ensam.
Dag efter dag blev hon maktlösare. Hon gick
djupt böjd, och till och med hennes sköna ögon
tycktes mista liv och glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
