Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 11. San Sebastiani fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN SEBASTIANI FEST
203
Rosalia? Ingen hade förr hört talas om att han
kunde improvisera. Han hade aldrig i hela sitt liv
gjort annat än ätit mandariner och stirrat på Etna.
Det första, som gjordes, var, att det kastades
lott mellan de tävlande, och lotten föll så, att
tunnbindaren kom först i tur och Gandolfo sist. Då
lottdragningen utföll så, bleknade Gandolfo. Det
var ju förfärligt att komma sist, då de alla skulle
tala över samma ämne.
Tunnbindaren valde att tala om San Sebastiano,
då han var legionär i det gamla Rom och för sin
tros skull fastbands vid en påle och användes som
skottavla av sina kamrater. Efter honom kom den
blinde, som berättade om hur en from romarinna
fann martyren, blodig och genomborrad av pilar,
och lyckades återkalla honom till livet. Så kom
smeden, som förtaide alla de under San Sebastiano
hade utfört på Sicilien under pesten på
femtonhundratalet. De blevo alla mycket prisade. De
hade många starka ord om blod och död, och
folket jublade åt dem. Men de, som voro från
Diamante, blevo oroliga för den lilla Gandolfo.
»Smeden tar alla ord från honom. Han måste
misslyckas,» sade de.
»Ah,» sade andra, »den lilla Rosalia tar inte
förlovningsbandet ur flätan fördenskull.»
Men Gandolfo kröp ihop i sitt hörn av vagnen.
Han blev allt mindre och mindre. De, som sutto
nära, kunde höra hur han hackade tänderna av
förfäran.
Då det äntligen blev hans tur och han reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
