Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Panem et circenses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
ANTIKRISTS MIRAKLER
nunneklostret till matbord och kök. Hon hade
hela främlingskolonien i Diamante, iförd vita
förkläden, för att dela ut rätterna. Hon hade hela det
Diamante, som brukar äta sig mätt, drivande fram
och tillbaka som åskådare.
Ack åskådare, vad hade hon inte för åskådare!
Hon hade det stora Etna och den blänkande solen.
Hon hade inlandets röda berg och det gamla
Vul-kanitemplet, som nu var helgat åt San Pasquale.
Och ingen av dem hade ännu skådat ett mätt
Diamante. Ingen av dem hade förrän nu kommit
att tänka på hur mycket det skulle försköna dem
själva, om man kunde betrakta dem, utan att
hungern väste en i öronen och trampade en på
hälarna.
Men märk nu en sak! Så märkvärdig och
så stor, som hon var, denna signora, så var hon
dock inte vacker. Och trots all den makt hon hade,
så var hon inte behaglig eller intagande. Hon
styrde inte med skämt, och hon belönade inte
med leenden. Hon hade en tung, ovig kropp och
ett tungt, ovigt lynne.
Denna dag, då hon gav mat åt de fattiga, blev
hon som en helt annan människa. Det bor ett
ridderligt folk på vår ädla ö. Ibland alla dessa
fattiga var det ingen, som lät henne känna, att
hon övade välgörenhet. De tillbådo henne, men
de tillbådo henne som kvinna. De satte sig till
bords som hos en jämlike. De behandlade henne,
som en värdinna behandlas av sina gäster. I dag
gör jag dig den äran att komma till dig, i morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
