Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Den utkastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
ANTIKRISTS MIRAKLER
förstå vad det ville säga att sälja San Franciski
hus.
Om lekmän flyttade dit, syntes det Fra Felice
desto mer nödvändigt, att åtminstone en munk
skulle stanna kvar. Vem skulle annars sköta
klockringningen eller tillreda läkemedel åt
bondkvinnorna eller ge bröd åt klostrets fattiga? Och
Fra Felice valde sig en cell i en undangömd vrå
av klostret och fortfor att gå ut och in där, som
han alltid hade gjort.
Köpmannen, som ägde klostret, besökte det
aldrig. Han brydde sig inte om den gamla
klosterbyggnaden, han ville endast ha vingårdarna, som
hörde till den. Sålunda regerade Fra Felice
alltjämt i det gamla klostret, och det var han, som
murade upp nedramlade gesimser och rappade om
väggarna. Lika många fattiga, som hade fått mat i
klostret i forna dagar, fingo det alltjämt. För sin
spådomsgåva fick Fra Felice så stora allmosor,
då han strövade fram genom Etnastäderna, att
han kunde ha varit en rik man, men det gick
alltsammans till klostret.
Ännu större sorg än Fra Felice hade haft för
klostret, hade han burit för klosterkyrkan. Den
hade blivit vanhelgad under krigstid av blodiga
slagsmål och annan skändlighet, så att där inte
mer kunde läsas mässa. Men inte heller detta
kunde han förstå. Den kyrka, där han hade avlagt
sitt löfte, var alltid lika helig för Fra Felice.
Det var hans största sorg, detta, att hans kyrka
hade råkat alldeles i förfall. Han hade måst se på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
