Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Det gamla martyriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET OAMLA MARTYRIET
245
Men han mottog aldrig ett brev, aldrig en
besökande. Han menade, att han på detta sätt skulle
kunna upphöra att känna olyckans hela bitterhet.
Han trodde, att han skulle kunna lära sig att leva
ett helt liv inom fyra trånga väggar.
Men på detta sätt fick donna Micaela aldrig
ett ord till svar från honom.
Äntligen skrev hon till fängelsedirektören och
frågade om Gaetano ännu levde. Och denne
svarade, att den fånge hon hade frågat efter aldrig
läste ett brev. Han hade anhållit att slippa alla
underrättelser från den yttre världen.
Så skrev hon inte mer. I stället fortfor hon
att arbeta för sin järnväg. Hon vågade knappast
nämna om det i Diamante, men likafullt tänkte
hon inte på något annat. Hon själv sydde och
broderade, och hon lät alla sina tjänare förfärdiga
små billiga saker, som hon skulle kunna sälja på
basaren. I boden sökte hon ut gammalt kram för
tombolan. Hon lät Piero, portvakten, förfärdiga
kulörta lyktor, hon övertalade sin far att måla
skyltar och annonsplakat, och hon lät sin
kammarjungfru, Lucia, som var från Capri, göra i ordning
korallhalsband och snäckaskar.
Hon var dock ingalunda viss om att någon
enda människa skulle vilja komma på hennes fest.
Alla stodo emot henne, ingen ville hjälpa henne.
De tyckte inte en gång om, att hon visade sig på
gatan, att hon talade om affärer. Sådant var
opassande för en fin dam.
Det var då den gamle Fra Felice försökte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
