Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Damen med järnringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
ANTIKRISTS MIRAKLER
Donna Micaela kom väl ihåg denna sång. Det
var, som hade den ljudit genom hela hennes
barndom för att båda henne det lidande, som väntade
henne.
•
Donna Micaela satt under denna tid ofta på
stentrappan till kyrkan San Pasquale. Hon såg
då underbara händelser tilldraga sig borta på det
sagorika Etna.
över den svarta lavamarken kom ett
järnvägståg glidande på nylagda, glänsande skenor. Det
var ett festtåg. Det var flaggor längs vägen, det
var kransar på vagnarna, sittplatserna voro täckta
med purpurkuddar. Vid stationerna stod folk och
ropade i festjubel: »Leve konungen, leve
drottningen, leve den nya järnvägen!»
Hon hörde det så väl, hon var själv med på
tåget. Ack, så hedrad, så hedrad hon var! Hon
kallades inför konungen och drottningen, och de
tackade henne för den nya järnvägen. »Begär en
nåd av oss, furstinna!» sade konungen, givande
henne denna titel, som damerna av Alagonas släkt
fordom hade burit.
»Sire,» svarade hon, som man svarar i sagor,
»skänk friheten åt den siste Alagona!»
Och det blev henne beviljat. Konungen kunde
inte säga nej till en bön från henne, som hade
byggt denna goda järnväg, som skulle ge rikedom
åt hela Etna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
