Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Fra Felices testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
ANTIKRISTS MIRAKLER
vila. »Donna Micaela är ingen Etnakvinna,» sade
hon för sig själv. »Hon håller med de styrande,
hon är glad, att Gaetano är i fängelse.»
Ute på gatan kommo de i samma ögonblick
bärande med en stor bår. På denna lågo
uppstaplade en mängd kyrkprydnader. Det var
ljuskronor och altarskåp och relikgömmor. Donna Elisa
blickade upp för ett ögonblick, så återvände hon
till sitt.
»Hon ville inte låta mig pryda Alagonas hus
på San Sebastiani fest,» tänkte hon. »Hon ville
väl inte, att helgonet skulle hjälpa Gaetano.»
Två karlar kommo nu släpande med en
skramlande dragkärra. På denna låg ett helt berg av
röda väggbonader, rikt broderade antependier och
altartavlor i breda, förgyllda ramar.
Donna Elisa slog ut med handen som för att
visa bort alla tvivel. Det kunde inte vara ett
verkligt under, som hade skett. Helgonen måtte väl
veta, att Diamante inte hade råd att skaffa sig en
järnväg.
Man kom nu körande med en gul arbetskärra,
som var fullpackad med notställare, mässböcker,
bönpallar och biktstolar.
Donna Elisa vaknade upp. Hon såg ut mellan
radbanden, som hängde i girlander över
fönsterrutan. Detta var ju det tredje lasset med
kyrk-saker, som man förde förbi. Höll man på att
plundra i Diamante? Hade saracenerna kommit
till staden?
Hon ställde sig i dörren för att se bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
