Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Fra Felices testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 ANTIKRISTS MIRAKLER
donna Elisa. »Hur skola de kunna leva utan Santa
Lucia in Gesu?»
Då donna Elisa kom till det lilla tysta torget,
runt om vilket jesuiternas långa, fula klosterhus
äro uppförda, såg hon på det breda stentrappsteget,
som löper längs hela kyrkofasaden, en rad av
trasiga barn och raggiga hundar. Alla dessa voro
blindförare, och de gräto och gnällde, så mycket
de orkade.
»Vad står på med er alla?» frågade donna
Elisa. — »De vilja ta ifrån oss vår kyrka,»
klagade barnen. Och härvid tjöto alla hundarna än
ömkligare än förut, ty de blindas hundar äro nästan
som människor.
I kyrkdörren mötte donna Elisa mäster
Pam-philios hustru, donna Concetta. »Ah, donna Elisa,»
sade hon, »aldrig i hela ert liv har ni sett något
så förfärligt. Ni gör bäst i att inte gå in.»
Men donna Elisa gick vidare.
I kyrkan såg hon först ingenting annat än en
vit sky av damm. Men det dånade hammarslag
genom skyn, ty några arbetare höllo på att bryta
loss en stor stenriddare, som låg uppe i en
fönsternisch.
»Herre Gud,» sade donna Elisa och knäppte
ihop sina händer, »de bryta ner Sor Arrigo!» Och
hon tänkte på hur trygg han hade legat i sin nisch.
Varje gång hon hade sett honom, hade hon önskat,
att hon skulle vara så skild från oro och
föränderlighet som gamle Sor Arrigo.
I Luciakyrkan fanns ännu ett stort gravmonu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
