Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Fra Felices testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
268 ANTIKRISTS MIRAKLER
Vad som gjorde det ännu mera likt en
dödsbädd, var, att kyrkoherden och pater Rossi från
franciskanerklostret gingo där och sökte trösta de
bedrövade.
Donna Elisa blev mycket rörd. Ack, för alla
de gånger hon hade sett dessa människor glada
på sin gård, och nu skulle hon möta dem i sådant
elände! De hade lockat henne att fälla ljuva tårar,
då de hade sjungit sorgesånger över hennes man,
signor Antonelli, och över hennes bror, don
Ferrante. Hon skulle sannerligen inte ha velat
se dem i sådan nöd.
Gamla mor Saraedda började tala med donna
Elisa.
»Jag visste ingenting, då jag kom, donna Elisa,»
sade gumman. »Jag lämnade min hund utanför
på trappan och gick in- genom kyrkdörren. Så
sträckte jag ut armen för att lyfta undan
dörrtäcket, men dörrtäcket var borta. Jag satte ned
foten så, som om det skulle ha varit ett steg att
träda på under tröskeln, men det fanns inget steg.
Jag sträckte ut handen för att ta vigvatten, jag
böjde knä, då jag gick förbi högaltaret, och jag
lyssnade efter den lilla klockan, som brukar ringa,
då pater Rossi kommer till mässan. Donna Elisa,
det fanns inget vigvatten, inget altare, ingen
klockringning, det fanns ingenting.»
»Stackare, stackare!» sade donna Elisa.
»Så hör jag hur det hamrar och bultar uppe
i ett fönster. ’Vad gör ni med Sor Arrigo?’ ropar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
