Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Fra Felices testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRA FELICES TESTAMENTE
271
Gubben kände igen donna Elisas röst, och
han svarade henne med sin grova
gammalmans-stämma.
»Ni tror då, att jag har väntat för att låta er
säga mig detta. Ni tror inte, att min första tanke
var att gå till sindacon.»
Han talade hårt och tydligt, så att arbetarna
höllo upp att hamra och lyssnade, i den tanken
att någon hade börjat predika.
»Jag har sagt honom, att vi blinda sångare
bilda ett skrå, och att jesuiterna öppnade sin kyrka
för oss redan för tre hundra år sedan och gåvo
oss rätt att samlas här för att utvälja nya
medlemmar och höra nya sånger.
»Och jag sade honom, att vi äro trettio i skrået,
och att den heliga Lucia är vår skyddspatronessa,
och att vi aldrig sjunga på gatan, utan endast på
gårdar och i rum, och att vi sjunga helgonlegender
och dessutom sorgesånger, men aldrig en lättfärdig
visa, och att jesuiten pater Succi öppnade kyrkan
för oss, därför att de blinda äro Vår Herres sångare.
»Jag sade honom, att somliga av oss äro
recita-tores, som kunna föredraga de gamla sångerna,
men andra äro trovatores, som uppfinna nya. Jag
sade honom, att vi fröjda många människor på
den ädla ön. Jag frågade honom varför han inte
vill låta oss behålla livet. Ty den hemlöse kan
inte leva.
»Jag sade honom, att vi bruka vandra från
stad till stad på hela det stora Etna, men
Lucia-kyrkan i Diaman te är vårt hem, och här läses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
