Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. En jettatore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
ANTIKRISTS MIRAKLER
plats vid banan, skedde idel olyckor. Då man
skulle skära igenom en kulle, ras på ras, då man
skulle lägga en bro, bräcka på bräcka. Då man
skulle lossa av ett sprängskott, dödades arbetarna
av kringflygande stenflisor.
Den ende, som aldrig blev skadad, var
ingenjören, jettatoren.
Men de stackarna, som arbetade under
honom! De räknade sina fingrar och lemmar varje
kväll. »I morgon ha vi kanske mistat er,» sade de.
Man underrättade överingenjören, man
underrättade ministern. Ingen av dem ville lyssna till
klagomålen. De voro för kloka och lärda att tro
på det onda ögat. Arbetarna skulle se bättre upp
vid arbetet. Det var deras eget fel, att de kommo
i olycka.
Och grusvagnarna stjälpte, lokomotiven
exploderade.
En morgon viskade man, att ingenjören var
borta. Han var försvunnen, ingen visste vad det
hade blivit av honom. Hade kanske någon stuckit
ned honom? Ånej, ånej, skulle någon ha vågat
sticka ned en jettatore!
Men han var verkligen borta, ingen människa
såg vidare till honom.
Några år därefter var det, som donna Micaela
började tänka på att bygga sin järnväg. Och för
att skaffa pengar till den ville hon hålla en basar
i det stora franciskanerklostret utanför Diamante.
Därute finns en klostergård, omgiven av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
