Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. En jettatore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JETTATORE
297
Gandolfo berättade, att där bodde en man,
som aldrig gick ut annat än om natten, en man,
som aldrig talade vid någon människa.
»Är han vansinnig?» frågade donna Micaela.
»Nej, nej, han är klok som ni och jag. Men
man säger, att han måste dölja sig. Han är rädd
för regeringen.»
Donna Micaela blev mycket intresserad av
denne man. »Vad heter han?» sade hon.
»Jag kallar honom signor Alfredo.»
»Hur får han mat?» frågade hon.
»Det är jag, som lagar åt honom,» sade
Gandolfo.
»Och kläder?»
»Jag skaffar honom, jag. Jag bär också till
honom böcker och tidningar.»
Donna Micaela gick tyst en stund. »Gandolfo!»
sade hon och lämnade honom en ros, som hon
höll i handen. »Lägg denna på brickan, då du
nästa gång bär mat till din stackars fånge!»
Sedan dess sände donna Micaela nästan varje
dag någon småsak till mannen i klostret. Det
kunde vara en blomma, en bok eller ett par
frukter. Det var ett sådant nöje för henne. Hon
gick och lekte med sina inbillningar. Hon lyckades
nästan föreställa sig, att det var till Gaetano hon
sände allt detta.
Då dagen för basaren kom, var donna
Micaela ute vid klostret tidigt på morgonen.
»Gandolfo,» sade hon, »du skall gå upp till din fånge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
