Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. En jettatore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JETTATORE
299
dig det nu genast, på det att du inte må öda mer
pengar och möda på denna sak.
Upplysta och högvälborna signora, jag förbliver
din ödmjuke tjänare
Falco Falcone.
Passafiore, systersonen, har skrivit brevet.»
Donna Micaela kastade det smutsiga brevet
ifrån sig. Det föreföll henne, som vore detta en
dödsdom för järnvägen, men i dag ville hon inte
tänka på det. Nu hade hon sin basar.
Ögonblicket därefter kommo hennes
väg-byggare, Giovanni och Carmelo. De ville råda
henne att skaffa sig en ingenjör. Hon visste nog
inte vad slags mark det var på Etna. Det var
först lava, så var det aska och så lava igen. Skulle
vägen läggas på det översta lavalagret eller på
askbädden, eller skulle de gräva sig ned än djupare?
Hur pass fast grund behövde en järnväg? De
kunde ingenstans komma utan en man, som
för-stode detta.
Donna Micaela avskedade dem. I morgon, i
morgon! Hon hade inte tid att tänka på detta i dag.
Strax därpå kom donna Elisa med än sämre
nyheter.
Det fanns en stadsdel i Diamante, där det
bodde fattigt och vilt folk. Dessa stackare hade
blivit skrämda, då de hörde talas om järnvägen.
Det blir Etnautbrott och jordbävning, hade de sagt.
Det stora Etna tål inga bojor. Det kommer att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>