Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. En jettatore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
ANTIKRISTS MIRAKLER
»Nåväl, signora, är det inte sant, att ni nu
har haft nog av mig?»
Donna Micaela gjorde en nekande rörelse.
»Önskar ni inte, att jag skall vända tillbaka
till min cell?»
»Jag förstår er inte, signor.»
»Jo, jo, ni förstår. Det har hänt er något
förfärligt i dag. Ni har ett helt annat utseende
nu än i morse.»
»Jag är mycket trött,» sade donna Micaela
avvärjande.
Mannen kom tätt inpå henne liksom för att
tvinga fram sanningen. Frågor och svar föllo korta
och flämtande mellan dem.
»Ser ni inte, att hela er fest håller på att
misslyckas?» — »Jag får göra om den i morgon.» —
»Har ni då inte känt igen mig?» — »Jo, jag har
sett er förr i Catania.» — »Och ni är inte rädd för
jettatoren, ni?» — »Jo förr, som barn.» — »Men
nu, nu är ni inte rädd?» Hon undvek att svara
honom. — »Är ni själv rädd?» sade hon. — »Tala
sanning!» sade han otåligt. »Vad var det ni ville
säga mig, då ni förde mig hit?»
Hon såg sig oroligt omkring. Hon måste säga
något, hon måste ha något att svara honom.
Då framställde sig för henne en tanke, som
föreföll henne alldeles förfärlig. Hon såg på
Kristusbilden. »Fordrar du detta?» tycktes hon fråga
honom. »Skall jag göra detta för denne främmande
man? Men det är ju att kasta bort mitt enda
hopp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
