Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Palazzo Geraci och palazzo Corvaja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALAZZO GERACI OCH PALAZZO CORVAJA 325
Men bilden vilade inte förgäves i kvinnans
armar. Den utkastade bevekte henne till en handling
av den största kärlek.
»Vad skall Kristus i paradiset säga till mig,
som först har bedragit min man och sedan gjort
honom till en mördare?» tänkte hon. Och hon
kom ihåg hur hon hade älskat den store Piero i de
glada ungdomsdagarna. Sådant elände hade hon
inte då tänkt att hon skulle bringa över honom.
»Nej, Piero, nej, döda mig inte!» skrek hon
hastigt. »De sätta dig på galärerna. Du skall ändå
slippa se mig mer.»
Hon sprang mot andra sidan av torget, där
den stupande avgrunden vidtog. Man förstod nog
vad hon ämnade göra. Hennes ansikte bar vittne
för henne.
Flera skyndade efter henne, men hon hade
gott försprång. Då gled bilden, som hon ännu
bar på, ur hennes armar och lade sig för hennes
fötter. Hon snavade över den och föll. Så blev
hon upphunnen.
Hon kämpade för att komma loss, men ett
par karlar höllo fast henne. »Ah, låt mig göra
det!» ropade hon. »Det är bättre för honom.»
Men nu kom också mannen till henne. Han
hade uppfångat hennes barn och satt det på armen.
Han var mycket rörd.
»Seså, Marcia, låt det vara!» sade han. Han
var förlägen, men hans mörka ögon tindrade av
glädje djupt inne i huvudet på honom och sade
mer än hans ord. »Kanske det efter gammal sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
