Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 10. Falco Falcone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALCO FALCONE
331
Falco var trög och elak under sin barndom
och ungdom. Som barn ville han inte leka, som
vuxen ville han inte dansa. Och han tog sig ingen
käresta. Men han gick gärna dit, där man kunde
vänta strid.
Falco hade två bröder, som voro lika andra
människor, och som räknades mycket för mer än
han. Falco kände sig nog sårad av att se sig
tillbakasatt för sina bröder, men han var för stolt att
visa det. Och hans mor stod alltid på hans sida.
Sedan hans far hade dött, lät hon honom sitta
högst vid bordet, och hon tillät aldrig, att man
gycklade med honom. »Min äldste son är den
förnämste av er alla,» sade hon.
Då man påminner sig allt detta, säger man:
»Falco är högmodig. Han skall sätta en ära i att
fördärva järnvägen.»
Och knappast har man skrämt upp sig med
detta, förrän man kommer ihåg en annan historia
om honom.
Under hela trettio år, säger man, levde Falco
på samma sätt som andra fattiga människor på
Etna. Om måndagen gick han bort till arbetet
på fälten med sina bröder. Han hade bröd i sin
påse för hela veckan, och han kokade bönor och
ris till soppa såsom envar annan. Och han var
glad, då han om lördagskvällen fick vända tillbaka
till hemmet. Han var glad åt att finna bordet
dukat med vin och maccaroni och sängen bäddad
med mjuka kuddar.
Det var en sådan där lördagskväll. Falco och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
