Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 10. Falco Falcone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
ANTIKRISTS MlRAKLER
»Jag har maccaroni över elden,» säger donna
Silvia. »Sitt ner och vänta, skall du få ditt
lyst-mäte!»
Tiggaren sätter sig bredvid donna Silvia, ocn
om en stund börja de språka. De komma snart
att tala om Falco.
»Är det sant, att ni låter era söner arbeta på
donna Micaelas järnväg?» säger tiggaren.
Donna Silvia biter ihop läpparna och nickar
jakande.
»Ni är en modig kvinna, donna Silvia. Falco
skulle kunna ta hämnd på er.»
»Han får hämnas då,» säger donna Silvia.
»Men jag vill inte lyda den, som har dödat min far.
Han tvang honom att fly från fängelset i Augusta,
och min far blev infångad och skjuten.»
Då hon har sagt detta, reser hon sig och går in
för att hämta maten.
Men då hon står i köket, ser hon genom
fönstret tiggaren, som sitter och vaggar på
stenbänken. Han är inte stilla ett ögonblick. Och
framför honom slingrar hans skugga, smal och rörlig
som en orm.
Donna Silvia påminner sig nu vad hon en
gång hört Caterina, som var gift med Falcos
bror Nino, säga. »Hur skall ni känna igen Falco
nu efter tjugu år?» hade man frågat henne. —
»Skulle jag inte känna igen mannen med
ormskuggan?» hade hon svarat. »Den förlorar han inte,
så länge han lever.»
Donna Silvia tar sig för hjärtat. Därute på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
