Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 10. Falco Falcone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
ANTIKRISTS MIRAKLER
— »Men den, som springer därute?» — »Jag vet
inte vilken ni menar,» säger hon.
Falco säger inte något mer, inte heller gör han
donna Silvia någon skada. Han endast går sin
väg. Han är rädd. Han tänker, att hunden är
galen, och att han själv nu skall få vattuskräck.
En kväll sitter donna Micaela ensam i
musiksalen. Hon har släckt lampan och öppnat
balkongdörrarna. Hon tycker om att lyssna till gatan
om kvällen och natten. Då höras där inte mer
smeder och stenslipare och utropare. Då är där
sång, skratt, viskningar och mandoliner.
Plötsligen ser hon en mörk hand läggas på
balkongräcket. Handen drar upp efter sig en arm
och ett huvud, inom ett ögonblick svingar sig
en hel människa ned på balkongen. Hon ser
honom tämligen väl, ty gatlyktorna brinna ännu.
Det är en liten, bredaxlad och storskäggig karl.
Han är klädd som en herde, han har skinnsandaler,
slokhatt och paraply, fastbundet på ryggen. Så
snart han är nere på sina fötter, rycker han en
bössa från axeln och kommer in i rummet med
den mellan händerna.
Hon sitter stilla utan att ge ett tecken till liv.
Det är inte tid varken att kalla på hjälp eller att fly.
Hon hoppas, att mannen skall ta vad han vill,
ta och gå sin väg utan att märka henne, som
sitter djupt inne- i det mörka rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
