Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 10. Falco Falcone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALCO FALCONE
353
Karlen sätter ned bössan mellan benen, och
hon hör, att han börjar repa eld på en tändsticka.
Hon sluter ögonen. Han kan få tro, att hon sover.
Då rövaren får eld på stickan, ser han henne
genast. Han hostar för att väcka henne. Då hon
förblir orörlig, kommer han framsmygande och
sträcker försiktigt ut ett finger mot hennes arm.
»Rör mig inte, rör mig inte!» skriker hon och kan
inte mer sitta stilla. Karlen drar sig genast tillbaka.
»Kära donna Micaela, jag ville endast väcka er.»
Där sitter hon och skakar av förskräckelse, och
han hör hur hon snyftar. — »Kära signora, kära
signora!» säger han. — »Tänd ljus, så att jag ser
var ni är!» ropar hon. Han repar eld på en ny
sticka, lyfter kupa och glas av lampan och tänder
den lika behändigt som en kammartjänare. Sedan
ställer han sig åter borta vid dörren, så långt ifrån
henne som möjligt. Rätt som det är, går han ut
på balkongen med sin bössa. — »Nu kan väl inte
signoran vara rädd längre.»
Men då hon inte upphör att gråta, säger han:
»Signora, jag är Passafiore, systersonen, jag
kommer med bud till er från Falco. Han vill inte mera
förstöra er järnväg.»
»Är ni kommen för att skämta med mig?»
säger hon.
Då svarar karlen nästan gråtande: »Gud, att
detta vore skämt! Gud, att Falco vore den han
har varit!»
Han berättar henne hur Falco har gått upp till
Mongibello och bekransat dess topp. Men berget
23. — Antikrists miraklet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
