Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 10. Falco Falcone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALCO FALCONE
355
brottet och leva med honom. Alla hans kusiner
gingo till Falco, hela släkten var hos honom. Men
kyrkoherden hade satt sig i sinnet, att Passafiore
inte skulle gå. Han gjorde honom till skräddare,
tänk bara, till skräddare! Han talade vid honom
och sade, att han inte skulle gå. Det var en sådan
förfärlig synd att leva som Falco. Passafiore hade
även kämpat emot i många år för don Matteos
skull. Men till sist hade han inte kunnat motstå,
han hade gått till stenbrottet. Och nu har han inte
fått vara med Falco mer än ett år, förrän denne är
alldeles fördärvad. Det är, som hade solen slocknat
på himmelen. Det är hela livet, som är förhärjat.
Passafiore ser bort till donna Micaela. Han
ser, att hon hör på honom och förstår honom.
Han påminner donna Micaela om att hon har
hjälpt en jettatore och en äktenskapsbryterska.
Varför skulle hon vara hård mot en rövare?
Kristusbilden i San Pasquale gav henne ju allt, vad
hon bad om. Han var säker om att hon hade bett
Kristusbarnet skydda järnvägen för Falco. Och
det hade lytt henne, det hade låtit Mongibeilos
pimpsten bryta Falcos kraft. Men nu, ville hon inte
nu vara nådig och hjälpa dem, så att Falco kunde
få hälsan åter och bli en ära för landet, såsom
han förr hade varit?
Passafiore lyckas röra donna Micaela. Plötsligt
förstår hon hur den gamle rövaren har det nere
i stenbrottets mörka grottor. Hon ser honom gå
där och vänta på vansinnet. Hon tänker på hur
stolt han har varit och hur han nu är bruten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
