Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Oasen och öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
ANTIKRISTS MIRAKLER
om dagens stunder hade varit dansande tärnor.
Man trodde, att tiden hade fyllt timglaset med
glimmande guldsand.
Om någon hade frågat vem som regerade
Diamante på den tiden, så skulle man ha svarat,
att det var Kristusbilden. Allting gick efter hans
vilja. Ingen tog hustru eller spelade på lotteri
eller byggde sig hus utan att rådfråga honom.
Det var månget knivstyng, som inte blev
utdelat för bildens skull, och mången gammal fejd
blev bilagd, och månget bittert ord fick stanna
bakom läpparna.
Man måste bli god, ty man märkte, att bilden
bistod dem, som voro fredliga och hjälpsamma. Till
dem skaffade han goda gåvor av glädje och rikedom.
Om nu världen hade varit, som den hade bort
vara, så skulle Diamante snart ha blivit en rik
och mäktig stad. Men i stället förstörde den del
av världen, som inte trodde på bilden, allt hans
verk. Det båtade inte hur mycken lycka han
strödde omkring sig.
Skatterna växte alltjämt och borttogo all
rikedom. Och så var det kriget i Afrika. Hur kunde man
vara lycklig, då ens söner, ens pengar och ens
mulåsnor måste gå till Afrika? Och kriget därute gick
inte väl, det var nederlag på nederlag. Hur kunde
man vara lycklig, då fosterlandets ära stod på spel?
Framför allt var det, sedan järnvägen hade
blivit färdig, som det märktes, att Diamante liknade
en oas i en stor öken. Oasen är utsatt för öknens
flygsand och rövare och vilddjur. Så ock Dia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
