Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Oasen och öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OASEN OCH ÖKNEN
371
mante. Oasen borde breda ut sig över hela öknen
för att kunna känna sig trygg. Diamante började
tro, att det inte skulle kunna bli lyckligt,
förrän hela världen tillbad dess Kristusbild.
Nu gick det så, att allt, vad Diamante hoppades
och eftersträvade, blev det förnekat.
Så längtade donna Micaela och hela Diamante
efter att få tillbaka Gaetano. När järnvägen var
färdig, drog donna Micaela till Rom och bad om hans
frigivande, men det nekades henne. Konungen och
drottningen hade nog velat hjälpa henne, men de
kunde inte. Ni vet vem som då var minister. Han
styrde Italien med järnhand. Tror ni, att han tillät
konungen att benåda en upprorisk sicilianare?
Man önskade också livligt, att Diamantes
Kristusbarn skulle få den dyrkan, som tillkom det,
och donna Micaela sökte fördenskull företräde hos
den gamle mannen i Vatikanen. »Helige fader,»
sade hon, »låt mig berätta er vad som har tilldragit
sig i Diamante på Etnasluttningen!» Och sedan
hon hade berättat om alla bildens underverk, bad
hon, att påven skulle låta rena och inviga den
gamla kyrkan San Pasquale och anställa prästerskap
där för Kristusbarnets kult. Men donna Micaela
fick nej i Vatikanen liksom i Quirinalen.
»Kära furstinna Micaela,» sade påven, »dessa
händelser, som ni omtalar, vågar inte kyrkan räkna
som under. Men ni behöver dock alls inte
förtvivla. Om Kristusbarnet vill bli dyrkat i er stad,
skall det göra ännu ett tecken. Det skall visa
Oss sin vilja så tydligt, att Vi inte behöva tveka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
