Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 2. I Palermo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I PALERMO
379
fram över vattnet med blomstervirade
skorstenspipor.
Under alltsammans ligger vattnet och blänker
och speglar och återkastar, så att skenet från en
lykta blir till en hel ljusström, och dropparna, som
falla ned från årorna, bli till drypande guld.
Men runt om hamnen stå hundratusen,
hundrafemtiotusen människor, alldeles yra av
glädje. De kyssa varandra, de höja glädjerop,
och de äro glada, glada. De veta inte till sig av
glädje. Det är många av dem, som måste gråta.
Eld, det är glädje. Det är gott, att man kan
tända eldar. Där lågar plötsligen en stor flamma
uppe på Monte Pellegrino, alldeles över hamnen!
Sedan uppstiga väldiga lågor från hela den taggiga
bergmur, som omger staden. Det lågar på Monte
Falcone, på San Martino, på De tusendes berg,
där Garibaldi kom tågande.
Men långt ute på havet går den stora
Neapelångaren. Och ombord på ångbåten finns Alagona,
socialisten.
Han kan inte sova på natten. Han har gått
upp ur hytten och strövar fram och tillbaka på
däcket. Och så kommer kaptenen ur sin hytt för
att hålla honom sällskap. Men han förmår inte
tala med honom. Han tänker på att han snart
skall vara på Sicilien. Ah, Palmero, Palmero!
Han har suttit i fängelse i mer än två år.
Det har varit två år av kval och längtan. Och
har det gagnat något? Det är detta han vill veta.
Har det varit av gagn, att han har varit saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
