Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 3. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Antikrists mirakler
klättra fram på klippkanterna, äro täckta med
brandröda blommor. De ha slagit ut överallt som små
lysande flammor. Det ser ut, som om fichidinderna
ha varit fulla av eld, som nu bryter ut.
Men hur än kaktusen blommar, så står den
där lika grå och dammig och spindelvävsklädd.
Man säger till sig själv, att kaktusen är lik Sicilien.
Hur många vårar som än komma det att blomstra,
så är det ändock alltid det grå armodets land.
Man kan inte förstå, att allting har förblivit
stilla och sig likt. Scylla och Carybdis borde ju
ha börjat brusa som i forna dagar. Stengiganten
i Girgentitemplet skulle ha rest sig med
sammanfogade lemmar. Selinunts tempel borde ha
uppstått ur sina ruiner. Hela Sicilien skulle ha vaknat.
Om man så reser vidare från Messina nedåt
kusten, är man alltjämt otålig. Man ser, att
bönderna alltjämt gå och plöja med träplogar och att
deras hästar äro lika magra och brutna och
utkörda.
Ja, allting är sig likt. Solskenet faller ned
över jorden som ett regn av färger, pelargonierna
blomma vid vägkanten, havet ligger vekt ljusblått
och smeker stranden.
Vilda berg med djärva toppar resa sig utmed
kusten. Etnas högfjäll skymtar fram i fjärran.
Man märker plötsligen, att det är något
underbart, som sker. Man är inte mer otålig. I stället
sitter man och fröjdar sig åt den blomstrande
marken och åt bergen och åt havet. Man
återbördas till den fagra jorden som en hennes bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
