Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 3. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEMKOMSTEN
395
på varandra, som om de inte skulle ha råkats förr.
Men så säger donna Micaela helt stilla: »Du
kommer för att bedja för honom, svägerska.» Och
man ser henne flytta sig litet längre bort, för att
donna Elisa skall få platsen mitt framför bilden.
Donna Elisas hand darrar, så att hon måste
ställa ned lyktan på golvet, och hennes stämma
är alldeles hes, då hon säger: »Har ingen annan
än du varit här i natt, Micaela?» — »Nej, ingen
annan.»
Donna Elisa måste stödja sig mot väggen för
att inte falla, och donna Micaela ser det. Hon ar
genast uppe hos henne och lägger armen om hennes
liv. »Sätt dig, sätt dig!» Hon för henne till
altarestraden och lägger sig på knä framför henne.
»Är det så illa med honom? Vi skola bedja för
honom.»
»Micaela,» säger donna Elisa, »jag trodde, att
jag skulle bli hjälpt i detta.» — »Ja, det skall
du se att du blir.» — »Jag drömde, att bilden
kom till mig, att han där kom till mig och sade,
att jag borde gå hit.» — »Han har ju också hjälpt
oss många gånger förr.» — »Men han sade så
här till mig: ’Gör den stackars kvinnan, som ligger
och ber därute framför mitt altare, till din
sonhustru, så blir din son frisk.’» — »Vad säger du
att han sade?» — »Jag skulle göra henne, som
låg och bad härute, till min sonhustru.» — »Och
det ville du? Du visste ju inte vem du skulle
råka!»
»På vägen gjorde jag det löftet — och de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
