Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 3. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
ANTIKRISTS MIRAKLER
Och skall det inte mer resa sig några murar
mellan dem? Skola de nu en gång kunna säga
varandra allt? Skola de tala kärlek och inte
socialism?
Då han öppnar dörren, försöker hon gå emot
honom, men hon kan inte. Hela hennes kropp
skakar. Hon sätter sig ned och döljer ögonen
med handen.
Hon väntar, att han skall slå armarna om
henne och kyssa henne, men det gör han visst
inte. Gaetano har inte för vana att göra vad man
väntar att han skall göra.
Så snart han kunde hålla sig upprätt, har
han kastat på sig kläderna för att komma och se
henne. Han är egentligen sjudande munter, då
han nu kommer. Han skulle ha velat, att hon
också hade tagit det lätt. Han vill inte bli upprörd.
Han hade ju svimmat på förmiddagen. Han tålde
ju ingenting.
Han står stilla bredvid henne, tills hon
återvinner sitt lugn. »Ni har klena nerver,» säger han.
Det är verkligen allt, vad han säger.
Hon och donna Elisa och alla människor
äro övertygade, att han är kommen för att sluta
henne i sina armar och säga, att han älskar henne.
Men just därför är det Gaetano omöjligt. Somliga
människor äro elaka. Det är deras natur att aldrig
göra just det, som de böra göra.
Gaetano börjar berätta henne om sin resa. Han
talar inte en gån g socialism. Han talar om
expresståg och konduktörer och egendomliga reskamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>