Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 3. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
ANTIKRISTS MIRAKLER
Donna Micaela räcker honom handen nästan
utan att veta vad hon gör. Men så drar hon
den till sig. »Nej, nej,» säger hon.
Han vill gå, och vem vet om han kommer
igen i morgon. Och hon har inte fått tala med
honom, hon har inte fått säga honom ett ord av
allt det, som hon vill säga honom.
Säkert behövde det inte vara mellan dem som
mellan vanliga älskande. Den mannen hade ju
gett hennes liv allt dess liv under många år. Om
han nu talade kärlek eller inte till henne, det var
likgiltigt. Hon ville ändå säga honom vad han
hade varit för henne.
Och nu, just nu. Man måste taga vara på
tiden, då det gäller Gaetano. Hon vågar inte låta
honom gå.
»Ni får inte gå än,» säger hon. »Jag måste
säga er något.»
Hon drar fram en stol åt honom, själv sätter
hon sig något litet bakom honom. Hans ögon
äro för muntra i kväll. De störa henne.
«
Så börjar hon tala. Hon lägger fram för
honom sitt livs stora, fördolda skatter. Det var
alla de ord han hade sagt henne och alla drömmar
han hade kommit henne att drömma. Hon hade
inte tappat bort något. Hon hade samlat och sparat
på det. Det hade varit all rikedomen i hennes
fattiga liv.
I början talar hon fort, som om hon hade läst
upp en läxa. Hon är rädd för honom. Hon vet inte
om han tycker om att hon talar. Så vågar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
