Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 4. Endast av denna världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENDAST AV DENNA VÄRLDEN
407
till Grotte, där de flesta gruvorna funnos, och då de
små vagnarna kommo upp i dagsljuset, väntade hon
dem vid gruvöppningen med friskt, rent vatten.
Hon torkade svetten ur deras ansikten, och hon
skötte såren på deras skuldror. Det var inte mycket
hon kunde göra för dem, men snart tyckte de små
vagnarna, att de inte skulle kunna uthärda med
arbetet den dag, då inte Margherita Cornado kom
och hugsvalade dem.
Men olyckligtvis för de små vagnarna var
Margherita mycket vacker. En dag fick en av
gruvingenjörerna se henne, då hon bisprang dem, och
han fick henne genast mycket kär.
Ett par veckor därefter upphörde Margherita
Cornado att komma ut till Grottegruvorna. I stället
satt hon hemma i Girgenti och sydde på sin
hemgift. Hon skulle gifta sig med gruvingenjören.
Hon skulle göra ett gott parti och komma i
frändskap med de mäktigaste i staden. Då kunde hon
ju inte mer sköta om de små vagnarna.
Ett par dagar före bröllopet kom den gamla
tiggerskan Santuzza, som var Margheritas gudmor,
och begärde ett samtal med henne. De begåvo
sig upp på takterrassen för att få vara ensamma.
»Margherita,» sade gumman, »du lever nu i
sådan glädje och härlighet, att det törhända inte är
lönt att tala vid dig om dem, som äro i nöd och
bekymmer. Du har glömt allt sådant.»
Margherita bannade henne för att hon kunde
tala så.
»Jag kommer meci hälsning till dig från min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
