Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 4. Endast av denna världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENDAST AV DENNA VÄRLDEN
423
själ nu klängde sig upp till honom för att få
ett stöd. Han tvivlade inte ett ögonblick på att
han skulle kunna göra hennes liv härligt och rikt.
Hon tänkte på den glädje, som numer följde
honom, var han visade sig. Hon tänkte på den
glädje, som hade brusat omkring henne den där
natten i Palermo. Hon visste, att den uppsprang
ur den nya tron på en lycklig jord. Skulle denna
tro och denna glädje kunna gripa också henne?
Hon vred sina händer i ångest. Skulle detta nya
kunna bli något för henne? Skulle hon inte alltid
behöva känna sig så arm som i detta ögonblick?
Pater Gondo böjde sig fram över elden.
»Jag säger er det än en gång,» ropade han. »Om
endast en enda kommer och säger, att denna bild
har frälst hans själ, så skall jag inte bränna den.»
Donna Micaela kände med ens, att hon inte
ville, att den stackars bilden skulle förintas. Minnet
av hennes livs skönaste stunder var knutet vid den.
»Gandolfo, Gandolfo!» viskade hon. Hon hade
nyss sett honom bredvid sig.
»Ja, donna Micaela.»
»Låt honom inte bränna bilden, Gandolfo!»
Munken hade upprepat sin fråga en gång, två
gånger, tre gånger. Det var ingen, som trädde
fram för att försvara bilden. Men den lille
Gandolfo smög sig allt närmare.
Pater Gondo förde bilden allt djupare ned
mot elden.
Ovillkorligen hade Gaetano böjt sig framåt.
Ovillkorligen for ett stolt leende över hans ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
