- Project Runeberg -  Selim Mirza /
4

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I själfva verket voro vi långt borta från det kämpande
och retirerande Frankrike; långt bakom oss hade vi de
franska städerna, regeringen, hären, den enögde diktatorn,
manifest, generaler i förgyllda uniformer, tidningar,
militärlasarett, lifsmedelsförråd — allt var i fjärran. På
närmare håll hade vi de preussiska, bayerska och
sachsiska trupperna rundt omkring oss.

Stundom sänkte sig någon preussisk generals näfve
öfver oss varsamt och tyst, som när man vill fånga ett
besvärligt krypdjur. Efter ett ögonblicks afbidande slog
denna näfve ned som blixten, men fångade blott tomma
luften, ty vi hade då redan satt oss i säkerhet åt annat
håll.

Någon gång kunde det ock hända, att vi med
bajonetten mötte denna näfve, så att fienden under ett skrik
af raseri drog sig tillbaka.

De oupphörliga striderna, bakhållen och krigsfinterna
hade väckt riktiga varginstinkter hos dessa människor.
Aldrig hade de behof af någon ledning; de handlade tyst,
försiktigt och flinkt. När man jagade dem, upphörde de
dock själfva icke ett ögonblick med sitt jagande, lurade
nätterna i ända, hållande andan och oafbrutet spanande
i den riktning, hvarifrån bytet skulle komma.

I ständig fara att förlora allt, iaktogo vi kattens
försiktighet. Då vi lågo i en skogsdunge, kunde det hända,
att preussiska trupper gingo förbi oss så nära, att jag
tyckte mig höra officerarnas röster. Om då truppstyrkan
var allt för stor, aflossades ej ett enda skott.

När ett regemente en gång gick midt i solskenet och
kastade en skugga efter sig, sade en tysk fånge till oss:

— Vi ha alltid varit säkra på att ni gömt er i vår
skugga.

I själfva verket voro vi preussarnes skuggor.

Vårt folk förlorade efterhand alla mänskliga känslor.
Jag kan ej påstå, att vi kämpade för Frankrike, ty vi
slogos bara för att få slåss. Om Frankrike bekymrade sig
ingen. Franska soldater från den reguliära armén voro
lika litet tålda som preussarne; de voro lika föraktade
som preussarne, om icke ännu mera. Vid sammanträffanden
med fransmän — något som för resten sällan
inträffade — kom det alltid till slagsmål och handgemäng.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 21:17:03 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mirza/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free