Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammade eller tvättade och sågo snarare ut som djur
än som människor.
Af en slump hade jag hamnat i denna friskara, ty
Selim öfvertalade mig därtill. Då kriget bröt ut, och vi
båda skulle lemna Paris, ville jag träda in i den
reguliära armén, men Selim sade:
— Kom med mig till La Rochenoire!
— Hvad är det för en?
— Han har satt upp en frivillig skyttebataljon.
— Känner du honom?
— Ja, en smula.
På hvad sätt han blifvit bekant med honom, ville han
aldrig säga mig, och mina gissningar i detta afseende
hade ingen bestämd ledtråd. Jag visste blott, att Selim
redan före krigsförklaringen hade haft mer godt om
pengar än han behöfde för sina utgifter och att han rumlat
om i Paris; jag visste, att han hade haft en duell med
någon medlem af den franska aristokratien och att han
tre gånger slagit värjan ur dennes hand, men
detaljerna och namnet på motståndaren kände jag inte. Detta
var under den tid, då Selim och jag hade stått mer
främmande för hvarandra. För det första var han rik, och
för det andra skildes vi i alla fall genom minnet af
Hania... Visserligen hade Selim såsom en man af heder
afstått från Hania, men jag kunde ändå aldrig befria
mig från den tanken, att om han ej varit, skulle min
älskade Hania sluppit den förfärliga sjukdomen och
undgått att taga klosterslöjan; och hade han ej funnits,
skulle jag ha varit lyckligare: jag skulle ej ha anfäktats af
dessa tomma griller, som jag haft i åtta år, och kanske
skulle jag rent af ha plöjt min fäderneåker helt fredligt
i stället för att irra kring i utlandet.
Slutligen grämde det mig ännu, att under det att jag,
som dock var den mindre skyldige gent emot Hania, inom
mig bar på en sorg och ett slags samvetsagg, Selim
alldeles hade glömt bort henne. Då han kom till Paris,
hängaf han sig med hela lidelsefullheten i sin orientaliska
natur åt denna stads sjudande och larmande lif. Selim
förstod aldrig att lägga band på sig i något afseende.
Hans förmögenhet, hans börd såsom ättling af den stolta
adelsfamiljen Mirza Dawidowicz, hans goda uppfostran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
